En fredag så här innan jul?

Detta är en fredag i grådaskiga november. Men min hjärna tror att det är en fredag lite så där innan jul. Jag har blivit påverkad av all reklam, allt prat och snicksnack som gör att jag känner många många tomtar på mitt loft. I morgon ska jag gå på julfirande på Södra vägen. Jag och min mor gjorde det för några år sedan, det var skittråkigt och därför tänkte vi prova igen. I går när jag lade fram detta förslag svarade hon med att; herregud det är ju bara mitten av november. Hon har ju helt rätt men jag trallade bara på med hej tomtegubbs! Hur som helst så längtar jag ihjäl mig till jul i år, troligen beror mycket av det på den väntande ledigheten. Förra julen var fin men tiden runt var ganska jobbig, mycket för att jag var engagerad i någon som totalt sög (jul)musten ur mig och dränerade mig. Jag tror att det är en stor anledning till att det här året varit väldigt knäckande (julknäck) på många sätt.

Jag måste ju också tala om för er som inte redan noterat att årets smak på julskum är kola. Det låter faktiskt ganska gott, och jag som är så kritisk mot allt sådant kommer säkert att prova detta. Det låter som en klar förbättring mot smaken tomtegröt i alla fall.

Jaha, i dag är det då fredag, ikväll ska jag ha mor och bror på tacobesök. Mina pälsklingar ska får kycklinglever som mamma har kokat (att hon gör det beror inte på att jag är lat, bortskämt eller oduglig utan enbart p g a att jag skulle spy kaskader i hela köket om jag gjorde det själv, så äckligt är det att koka det). Jag är nog den enda grönsaksknapraren i världen som har en påse med kycklinglever i frysen! Vad gör man inte för de små tacksamma pälsmysen!

För övrigt hostar jag så att jag spyr på nätterna, det är också en sak värt att veta. Det är inte roligare än det låter. Det här blev ett jävla (tomte)skumt inlägg tycker jag och med det säger jag adjöken syltlöken i (jule)stöken!

Granköpet som gick i stöpet

I går skulle jag hämta en plastgran som jag hittat i en grupp på facebook. En person i Majorna sålde den för en hundring. Jag hade stämt av allting med plats, tid och pris. Särskilt noga hade jag försäkrat mig om att granen var komplett med fot! Det skulle den vara. När jag väl fick kontakt och skulle möta säljaren hade hon skickat sin mor. Ja, det spelar ingen roll tänkte ju jag. Där kom hon med granen i lådan. Sedan säger hon att hennes dotter haft en förrådsrensning…jaha, tänker jag, hon kanske bara vill köra lite icebreakarstil. Hur som helst, så säger hon sedan att, ja det är ju en sak med granen. Jaha svarar jag. Ja den har tyvärr ingen fot. Nähä säger jag, men det har jag ju blivit lovad. Ja, men den ska vi ha själva till vår nyinköpta gran svarar hon då!!! Va???? Då säger jag, att jag inte tänker köpa granen. Hon ser väldigt förvånad ut och säger till mig att jag ju faktiskt kan gå och köpa en fot till den????? Vad ända in i min själ är det för folk. Hon står alltså och erkänner att de lurar mig för att de själva tagit foten, hon är inte ens så pass smart att hon ljuger och säger att den är borta. Sedan tycker hon att jag som blivit lurad ska lägga energi och mer pengar på en fot som ingick i köpet.

Det slutade med att jag bara gick. Sedan skickade jag ett meddelande till säljaren där jag skrev hur dåligt jag tyckte detta var. Inget svar såklart!

Alltså vad gör folk? Jag hade tagit mig tid och gett mig iväg för att ordna detta och får gå hem tomhänt för att andra snor en fot som skulle varit min! Bitter blev jag, men mest ledsen över hur människor kan med. Det är ju sanslöst!

Granletandet fortsätter, förhoppningsvis kan jag hitta en ärlig människa som har någon fin grönis till mig! God damn!

Ny dator, ny vinter

Det var väldigt längesedan jag skrev, helt otroligt längesedan. Jag tappade helt enkelt orken, lusten att skriva. Det är synd när det blir så, men nu blev det så. Nu är jag dock redo att börja dela med mig lite av mig själv igen. Att jag också nu har en liten fin dator hemma som jag kan sitta i soffan, sängen eller vad som och skriva gör att det hela känns ännu bättre. Nu är det väl inte så att livet har varit totalt katastrof, jag har bara känt mig ganska apatisk och meningslös sedan i våras. Jag har givetvis haft det bra på många sätt, men jag har inte känt att jag varken vill eller kan prata om mig själv på det sätt jag kanske borde ha gjort. Jag har liksom inte vetat vad jag ska säga eftersom jag inte själv haft full koll på vad det är som skapar nedstämdheten.

Jag tror mest att det är mitt privatliv som har strulat till det fullkomligt. Antingen händer ingenting eller så händer människor jag inte egentligen har lust att träffa. Jag blev väldigt bränd förra vintern/våren och detta strax efter min skilsmässa. Det blev helt enkelt för mycket tror jag. Känns som att jag inte just nu kan ta emot affektion från andra. Det kan verka intressant till en början men sedan känner jag ingenting. Tycker också det är svårt att inte träffa någon men de som har velat träffats vill jag inte träffa. Lite som en ond spiral det där. Jag är dock fullt på det klara med att jag behöver ta det lugnt och inte stressa fram något, det är dock inte min starka sida. Nja, jag tycker det har varit kaos inombords. Jag hoppas verkligen att detta blir bättre.

När jag tänker på det är jag också stundtals väldigt lycklig över vad jag har. Jag har en fin familj, jag har mina underbara katter som är min lilla familj, jag har ett hem jag älskar och jag har ett jobb som oftast är okej, även om det är för ensamt ibland. Jag har mycket att vara glad för, men den här känslan jag beskrev står liksom utanför detta. Det är en inre maktlöshet och det jag finner jobbigast är att jag inte vet hur jag ska få bukt med den. Det känns inte som att det blir bättre hur jag än försöker leva. Jag har också de senaste månaderna haft det kämpigt med kroppen, mycket ont och därav mer sjukdagar och därav mindre pengar. Det är också en frustrerande bit som jag verkligen hoppas blir bättre.

Det här var ett nystartsinlägg och av det deppigare slaget, men så får det vara för det är ju faktiskt så det kan vara. Dock ser jag väldigt fram emot jul i år, att få vara ledig och tillbringa tid med de jag bryr mig om. Förra året tillbringades alltför mycket tid men någon jag aldrig borde tillbringat tid med, det känns som en dålig saga svepte förbi. I år blir det bättre.

Nästa inlägg kommer kanske handla om några nya smaksensationer jag stött på i affären, eller om inköp av den julgran jag ska göra i morgon, eller om något annat mycket viktigt. Den som läser får se. Tjenas benas!

Piggelin, inte så mycket för pengarna

Nu skulle man kunna tro att det här inlägget ska handla om glassar och ilska över alla konstiga sorter som ploppar upp men lurad, det här ska handla om något helt annat.

Jag ligger hemma för andra dagen drabbad av magsmärtor och en sjuklig trötthet, den roliga åkomma jag har som heter endometrios. Det är en taskmörtig sjukdom. Den smyger på när man minst anar det, den tar sig in där man inte ser den och den påverkar allt, inte minst psykiskt men till och med materiellt. Jag blir drabbad åtminstone en dag i månaden då jag får stanna hemma från jobbet, den här gången två dagar. Detta ger naturligtvis ett inkomstbortfall varje månad i en redan ansträngd situation. Dessutom ökar stressen när jag väl är tillbaka igen över allt som samlats på hög. Ingen vinst i och med detta alltså. Är ju heller inte anställd i något högavlönat Stureplansliknande flashigt place där gåslever serveras till fikat!

Jag vet att det kunde varit värre, jag vet att många har det värre men just nu känns det ledsamt och orättvist att lida över detta så ofta. Det är också ganska läskigt att inte veta hur mycket kroppen egentligen tar stryk av detta blödande hit och dit, en maktlös känsla.

Detta är dagens status. Jag ska nu vila och läsa och försöka dämpa den jävla smärtan, den lille fule parasiten. Om jag sedan orkar ska jag ta att dammsugsrace, bara för att känna att jag ta mig fan inte är slav under detta helt och hållet.

Känner mig lyckligt lottad som har mina Ragdollsföljeslagare som tar hand om mig och inte låter mig vara ensam en sekund, det gör det hela mycket bättre. Tacka vet jag djuren, de sviker aldrig!

http://www.endometriosforeningen.com/vad-ar-endometrios

Våren kommer, våren går..

Det var ett hejdundrande solsken i helgen. Har nog inte njutit av sammanlagt så mycket luft och luft på ett halvår. Kände mig nästan mänsklig i morse vilket gjorde att jag skuttade uppur sängen en halvtimme tidigare med viss överdrift på skuttande.

Annars tycker jag inte om livet särskilt mycket just nu, tycker det är jobbigt och elakt och tycker faktiskt att det inte borde vara så.

Tittade också på godishyllan på Pressbyrån härom dagen bara för att upptäcka att det fanns cirka fem olika nya sorter av Polly men inget original, blev äcklad och deprimerad. Varför måste människor ha så mycket att välja på utan att ens veta om det? Troligen ännu något ångestdämpande i den här totalt rubbade verkligheten.

Var på en flashig loppis i lördags med brorsan på tredje lång. Flashig loppis, bara det. Där kunde man köpa bärs, det gjorde inte vi, man kunde dansa och bli sinnessjuk till musik på högsta volym av en flashig DJ, det gjorde inte vi. Man kunde också tröttna, få panik och dra och fika i det lugnande trafikbullret på Linn’egatan, det gjorde vi.

Så våren kommer, våren går, det förbliver det vi får! Arma krakar

En dikt, ett liv, ett helvete

Den här dikten skrev jag ner för många år sedan, när jag precis som nu inte mådde bra. Vet i fan om den är något att ha, men den känns lika träffande då som nu, vilket i sig känns som en evighetslång följetång. Hur som helst, här är nu ett inlägg i alla fall, och nu är det dags att sätta i gång med skrivandet på bloggen i gen. Så läs om du vill, läs inte om du inte vill, tyck precis vad du vill, tyck inte om du inte tycker. Ja, ni fattar!

Du är inte där, du är inte heller här. Du kom som ett leende när jag behövde det mest. Du kom i samma skepnad i olika tider, just när jag behövde det mest. Tanken om dig försvann inte även när jag hade mitt verkliga liv.

Vad hände när vi kunde nå varandra? Du försvann, du kom, du tog, du såg. Jag fanns, jag var, jag log, jag trodde. Du log, jag dog. Din smak, din doft, förnimmelser av något bekant. Som något jag tidigare känt men inte upplevt. Jag trodde, jag ville men du fanns inte. Du var en dröm, en vägvisare, en glömd doft. Du och jag blir inte något. Vi är drunknande och bortblåsta av livet. Aldrig kan jag andas den känslighet du brann, aldrig kan jag vilja veta av den frihet du spann. Vi är inte det vi kunde, vi är inte det vi skulle kunna vara. Vi är två skuggor som hade kunnat bli klara, transparanta och nya men vi blev inte så och vi kommer aldrig att bli.

Kanske en dag, en gryning, en natt att allt kan slå dit, kanske en gång när möjligheten redan är förbi. Kanske aldrig ens då, det kan tyvärr vara så. Jag söker ett svar som jag vet inte finns.

Minns du första mötet, det första slaget som slog till i mitten utan hänsyn till liv eller verk? Minns du den dagen lika starkt som jag? Trummor i luften utan slag, trummor som skrek ut falskhetens lag. En rytm påverkandes såsom markens slag utan hänsyn till du och jag. En stark våg med världens svek i bakgrund, med stenens fasta grepp, något ofattbart i sinnets förlorade makt.

Jag förlorade, det gör mig intet. Det verkligt onda är hoppet som gick till spillo, möjlighetens önskan som gick förbi, drömmens ljus som blev ett mörker och glädjen som förvandlades till likgiltighet.

Lite torka för tillfället..

Vill bara meddela att jag inte riktigt har energi att blogga för tillfället. Det är inte så att livet har torkat, snarare är det lite av en tornado just nu. Det är bra, det är roligt och lite utmattande, just därför har jag inte riktigt ork just nu..

Snart återkommer jag nog med lite konstiga eller tråkiga eller roliga inlägg.

Lev väl, ta en banan och njut av vardagen!

Tjofräs så länge!

Men hallå vad är detta för stil?

Nu var det helt rubbat längesedan jag skrev något. Det har till och med hunnit bli ett nytt år. Fy skäms och fy skam och fy fy fy! Jag kan dock skylla lite på att jag har haft en helt sinnessjukt december, både privat och jobbmässigt och jag har helt enkelt inte funnit någon ro att skriva. Nu ska jag skärpa mig!

Så god fortsättning och allt det andra på alla som läser detta, alla 5000 läsare, eller inte! Jag har haft en härlig ledighet, blandad kompott och förutom den evigt mörka blöta filten som heter väder har jag njutit som bara den av att vara ledig. Hade en hyvens julafton med min mor och min bror. Vi var hos mig och katterna och åt, drack, öppnade klapps och annat tjafs. Det var jättemysigt! Jag har firat in ett nytt år tillsammans med en underbar man som jag äntligen hittat till igen kan vi säga. Jag fick en fantastisk middag serverad dessutom. Bästa nyåret sedan jag minns inte när faktiskt! Har haft en underbar tid med honom under ledigheten. Om jag ska vara helt ärlig skulle jag nästan kunna vara ledig jämt, förstår inte dem där duktiga små asen som tycker att det är trist att vara ledig och som sitter och sparar på en massa semesterdagar, blir tvingade att ta semester till slut. Vad är det för kockotjafs kan man undra?

Nu är det tillbaka till vardag och jobb. Visserligen bara tre dagar den här veckan som tur är. Känner mig inte direkt utvilad efter ledigheten, snarare tvärtom. Däremot känner jag mig väldigt glad efter ledigheten. Jag säger som sig bör: vila kan vi göra i helvetet!

Aios goodbye för den här gången!

Statusen är trött som en Skalman utan mat- och sovklocka

Nu var det ju sanslöst längesedan några ord plitades ner här. Det har olika orsaker. Dels har jag inte riktigt tyckt att jag har haft så mycket att säga och dels har jag haft extremt mycket att göra på jobbet. December månad är den mest hektiska perioden och det har känts som en tornado dragit fram ibland. Jag har varit med och arrangerat en stor fest för 260 personer som gick av stapeln i går kväll. Det var väldigt skoj att anordna men också ett hundgöra att få ihop allting. En hel arbetsdag gick åt att klippa och klistra lappar med guld och silverstjärnor t ex. Resultatet blev lyckat och nu är det över och i dag är det fredag så glad kan man vara även om jag känner mig smått mörbultad in i minsta hjärncell.

Jaha, snart är det jul och det är ju kul. Det kommer att gå i rasande fart och sen är julen bara där och knackar på. Apropå sådant så har jag ju återkommande skrivit om alla dessa märkliga smakkombinationer som dyker upp. Ständigt lika fascinerande för mig. Det konstigaste och troligen det äckligaste hittills berättade min faster för mig om. På Pressbyrån säljer de varmkorv i lussekatt!! Vad fan är det nu? Glögg och lussekatt och så korven (kåven som man säger i Smååland).. Måste man verkligen ha korv när man är sugen på den där goda saffranskissen. Obegripligt. Sedan tänker jag också att då ska man väl ha ketchup och senap på. Det kan ju inte smaka annat än rent bedrövligt med lussekatt och ketchup. Uuäähh.. Russin i eller utan, det är frågan! Kanske lite räksallad också om vi ändå ska grisa. Okej, det var morgonens betraktelse.

Helgen ska inledas med soffläge, på Spåret och sömn. En dag får tillbringas på stan bland fölk för att inhandla de sista klapparna. Utöver det inga planer, vilket gillas skarpt.

Nu ska jag försöka få någonting gjort, har en stark misstanke om att det här inte kommer att bli min effektivaste arbetsdag hittills. Tycker dock att det är helt okej!

Jaha, det var väl intressant det här. Gott folk, trevlig helg. Ta en glögg och en lussekatt. Häll bruna bönor i glöggen istället för russin, det kan bli årets smaksensation, vem vet?

Long time, one julmust

Hejsan hipsters och ni andra. Nu var det ett tag sen jag tog mig för att skriva här. Vet inte riktigt varför mer än att det inte blivit av. Kanske inte har haft något att dela med mig av. Nu ska jag dock dela med mig av min synd! Jag har köpt julmust i november. Även om det är julmust light som kommer in i mitt hem så är det ta mig fan skam och förbannelse. Jag skäms! Jag är jämt så förbannad på att traditioner inte hålls och att folk tjuvstartar allting nuförtiden och så gör jag samma sak själv.

Jag var och handlade mat i lördags. Fyllde på skafferiet så att säga. Innan dess pratade jag med min bror som nu har flyttat hem till sin lya. Jag berättade att jag funderade på att inskaffa mig must. Nej för fan, sa han då, du får väl åtminstone hålla dig till första advent. Han hade ju så rätt men inte fan hjälpte det, den där musten fullkomligt flustade ner i vagnen och lade sig bekvämt mellan morötterna och nudlarna. Ve och fasa. När jag sedan kom hem och satte mig framför TV:n för att äta middag och hällde upp ett glas, var det som att himlen öppnade sig, åh vad gott!!! Det är ju förbannat gott med julmust! Mitt dåliga samvete tynade långsamt bort.. Det konstiga dock med denna gudabenådade dryck är att hur mycket man än dricker blir man bara törstigare och törstigare. Skumt!

Det som tröstade mig lite i min falnande karaktär var när snön kom igår. Det fullkomligt vräkte ner så jag och katterna satt och stirrade som fån genom köksfönstret. Då kom ju julkänslan lite och jag kände mig lite bättre, lite, lite. Snart är det alltså dags för julmånaden att träda in. Jag känner mig väldigt kluven i detta. Jag och min exman som inte hade det särskilt bra, hade dock den mysigaste tiden inför jul. Vi var på stan och hade jätteroligt och fint, vi bakade, pyntade och grejade! Jag känner mig just nu väldigt ensam och ledsen när jag tänker på det. Jag saknar inte honom i sig, jag saknar det som var vi och den trygghet och värme jag kände. Just nu känner jag mig iskall och rädd. Rädd för att bli sviken, vilket jag blir hela tiden just nu, rädd för att inte bli glad igen, rädd för att aldrig bli lycklig! Givetvis kommer det inte alltid att vara så här, men just nu känns det kämpigt. Känner mig lycklig dock som har mina älskade följeslagare, mina trasdockor som gillar mig så länge jag beter mig som dom vill!

Hyvens måndag till alla icke-hipsters och annat folk och fä!