Piggelin, inte så mycket för pengarna

Nu skulle man kunna tro att det här inlägget ska handla om glassar och ilska över alla konstiga sorter som ploppar upp men lurad, det här ska handla om något helt annat.

Jag ligger hemma för andra dagen drabbad av magsmärtor och en sjuklig trötthet, den roliga åkomma jag har som heter endometrios. Det är en taskmörtig sjukdom. Den smyger på när man minst anar det, den tar sig in där man inte ser den och den påverkar allt, inte minst psykiskt men till och med materiellt. Jag blir drabbad åtminstone en dag i månaden då jag får stanna hemma från jobbet, den här gången två dagar. Detta ger naturligtvis ett inkomstbortfall varje månad i en redan ansträngd situation. Dessutom ökar stressen när jag väl är tillbaka igen över allt som samlats på hög. Ingen vinst i och med detta alltså. Är ju heller inte anställd i något högavlönat Stureplansliknande flashigt place där gåslever serveras till fikat!

Jag vet att det kunde varit värre, jag vet att många har det värre men just nu känns det ledsamt och orättvist att lida över detta så ofta. Det är också ganska läskigt att inte veta hur mycket kroppen egentligen tar stryk av detta blödande hit och dit, en maktlös känsla.

Detta är dagens status. Jag ska nu vila och läsa och försöka dämpa den jävla smärtan, den lille fule parasiten. Om jag sedan orkar ska jag ta att dammsugsrace, bara för att känna att jag ta mig fan inte är slav under detta helt och hållet.

Känner mig lyckligt lottad som har mina Ragdollsföljeslagare som tar hand om mig och inte låter mig vara ensam en sekund, det gör det hela mycket bättre. Tacka vet jag djuren, de sviker aldrig!

http://www.endometriosforeningen.com/vad-ar-endometrios

Våren kommer, våren går..

Det var ett hejdundrande solsken i helgen. Har nog inte njutit av sammanlagt så mycket luft och luft på ett halvår. Kände mig nästan mänsklig i morse vilket gjorde att jag skuttade uppur sängen en halvtimme tidigare med viss överdrift på skuttande.

Annars tycker jag inte om livet särskilt mycket just nu, tycker det är jobbigt och elakt och tycker faktiskt att det inte borde vara så.

Tittade också på godishyllan på Pressbyrån härom dagen bara för att upptäcka att det fanns cirka fem olika nya sorter av Polly men inget original, blev äcklad och deprimerad. Varför måste människor ha så mycket att välja på utan att ens veta om det? Troligen ännu något ångestdämpande i den här totalt rubbade verkligheten.

Var på en flashig loppis i lördags med brorsan på tredje lång. Flashig loppis, bara det. Där kunde man köpa bärs, det gjorde inte vi, man kunde dansa och bli sinnessjuk till musik på högsta volym av en flashig DJ, det gjorde inte vi. Man kunde också tröttna, få panik och dra och fika i det lugnande trafikbullret på Linn’egatan, det gjorde vi.

Så våren kommer, våren går, det förbliver det vi får! Arma krakar