Ny dator, ny vinter

Det var väldigt längesedan jag skrev, helt otroligt längesedan. Jag tappade helt enkelt orken, lusten att skriva. Det är synd när det blir så, men nu blev det så. Nu är jag dock redo att börja dela med mig lite av mig själv igen. Att jag också nu har en liten fin dator hemma som jag kan sitta i soffan, sängen eller vad som och skriva gör att det hela känns ännu bättre. Nu är det väl inte så att livet har varit totalt katastrof, jag har bara känt mig ganska apatisk och meningslös sedan i våras. Jag har givetvis haft det bra på många sätt, men jag har inte känt att jag varken vill eller kan prata om mig själv på det sätt jag kanske borde ha gjort. Jag har liksom inte vetat vad jag ska säga eftersom jag inte själv haft full koll på vad det är som skapar nedstämdheten.

Jag tror mest att det är mitt privatliv som har strulat till det fullkomligt. Antingen händer ingenting eller så händer människor jag inte egentligen har lust att träffa. Jag blev väldigt bränd förra vintern/våren och detta strax efter min skilsmässa. Det blev helt enkelt för mycket tror jag. Känns som att jag inte just nu kan ta emot affektion från andra. Det kan verka intressant till en början men sedan känner jag ingenting. Tycker också det är svårt att inte träffa någon men de som har velat träffats vill jag inte träffa. Lite som en ond spiral det där. Jag är dock fullt på det klara med att jag behöver ta det lugnt och inte stressa fram något, det är dock inte min starka sida. Nja, jag tycker det har varit kaos inombords. Jag hoppas verkligen att detta blir bättre.

När jag tänker på det är jag också stundtals väldigt lycklig över vad jag har. Jag har en fin familj, jag har mina underbara katter som är min lilla familj, jag har ett hem jag älskar och jag har ett jobb som oftast är okej, även om det är för ensamt ibland. Jag har mycket att vara glad för, men den här känslan jag beskrev står liksom utanför detta. Det är en inre maktlöshet och det jag finner jobbigast är att jag inte vet hur jag ska få bukt med den. Det känns inte som att det blir bättre hur jag än försöker leva. Jag har också de senaste månaderna haft det kämpigt med kroppen, mycket ont och därav mer sjukdagar och därav mindre pengar. Det är också en frustrerande bit som jag verkligen hoppas blir bättre.

Det här var ett nystartsinlägg och av det deppigare slaget, men så får det vara för det är ju faktiskt så det kan vara. Dock ser jag väldigt fram emot jul i år, att få vara ledig och tillbringa tid med de jag bryr mig om. Förra året tillbringades alltför mycket tid men någon jag aldrig borde tillbringat tid med, det känns som en dålig saga svepte förbi. I år blir det bättre.

Nästa inlägg kommer kanske handla om några nya smaksensationer jag stött på i affären, eller om inköp av den julgran jag ska göra i morgon, eller om något annat mycket viktigt. Den som läser får se. Tjenas benas!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *