Long time, one julmust

Hejsan hipsters och ni andra. Nu var det ett tag sen jag tog mig för att skriva här. Vet inte riktigt varför mer än att det inte blivit av. Kanske inte har haft något att dela med mig av. Nu ska jag dock dela med mig av min synd! Jag har köpt julmust i november. Även om det är julmust light som kommer in i mitt hem så är det ta mig fan skam och förbannelse. Jag skäms! Jag är jämt så förbannad på att traditioner inte hålls och att folk tjuvstartar allting nuförtiden och så gör jag samma sak själv.

Jag var och handlade mat i lördags. Fyllde på skafferiet så att säga. Innan dess pratade jag med min bror som nu har flyttat hem till sin lya. Jag berättade att jag funderade på att inskaffa mig must. Nej för fan, sa han då, du får väl åtminstone hålla dig till första advent. Han hade ju så rätt men inte fan hjälpte det, den där musten fullkomligt flustade ner i vagnen och lade sig bekvämt mellan morötterna och nudlarna. Ve och fasa. När jag sedan kom hem och satte mig framför TV:n för att äta middag och hällde upp ett glas, var det som att himlen öppnade sig, åh vad gott!!! Det är ju förbannat gott med julmust! Mitt dåliga samvete tynade långsamt bort.. Det konstiga dock med denna gudabenådade dryck är att hur mycket man än dricker blir man bara törstigare och törstigare. Skumt!

Det som tröstade mig lite i min falnande karaktär var när snön kom igår. Det fullkomligt vräkte ner så jag och katterna satt och stirrade som fån genom köksfönstret. Då kom ju julkänslan lite och jag kände mig lite bättre, lite, lite. Snart är det alltså dags för julmånaden att träda in. Jag känner mig väldigt kluven i detta. Jag och min exman som inte hade det särskilt bra, hade dock den mysigaste tiden inför jul. Vi var på stan och hade jätteroligt och fint, vi bakade, pyntade och grejade! Jag känner mig just nu väldigt ensam och ledsen när jag tänker på det. Jag saknar inte honom i sig, jag saknar det som var vi och den trygghet och värme jag kände. Just nu känner jag mig iskall och rädd. Rädd för att bli sviken, vilket jag blir hela tiden just nu, rädd för att inte bli glad igen, rädd för att aldrig bli lycklig! Givetvis kommer det inte alltid att vara så här, men just nu känns det kämpigt. Känner mig lycklig dock som har mina älskade följeslagare, mina trasdockor som gillar mig så länge jag beter mig som dom vill!

Hyvens måndag till alla icke-hipsters och annat folk och fä!